nilsj.blogg.se

När jag går förbi så gör du alltid honör. Din rygg är rak och din blick är klar och stark.

Om det är någon som vaktar mig på natten, så är det väl du. Ty du står alltid där, rak, hård och hela tiden letande efter faror.

 

Även fast nätterna är långa och kalla så står du still, för så är din plikt. Din plikt är att skydda en man som går ut med sin hund det sista han gör innan han lägger sig, din plikt är att skydda en alkoholpåverkad kvinna påväg hem från krogen. Där du står är natten inte lika kall, inte lika mörk och inte lika osäker.

 

Ditt leende håller de onda krafterna i schack, din resliga figur skrämmer de iväg. Du vaktar oss stadigt till natt blir dag, inte förrens solens sken går in i sitt arbetspass. Det är först då som ditt leende bleknar. Men du står kvar för om några timmar är det dax att le igen, för då är mörkrets krafter återigen på ingång.

 

Vad är det för något jag har berättat om? Gissar du rätt så får du en bomullstops.