Vi står enade vid pissoaren
Kategori: Allmänt
En gemenskap, vi män, där bakgrund, hudfärg, lukt eller klädstil spelar någon roll, välkommen till den manliga stormens öga.
Heron City, kl 15:52, Herrtoaletten.
Min urinblåsa är fylld till bredden nästan tre timmar instängd i en biograf med två flaskor Bonaqua Päron, behovet måste tillfredställas.
Jag möter flera olika sorters män i den lilla korridoren, män som av olika anledningar befinner sig på den här pissoaren. Vi delar alla samma sak, behovet av att urinera och tillvägagångs sättet vi använder.
Vit klinker över hela rummet, i mitten av rummet står det en C formad vägg och bakom den är det handfat.
Men det allra första jag lägger märke till är en välbekant doft. Doften av popcorn blandas med svetten efter instängda pungar.
Urin och klor lukterna sticker lite i näsan, och samtidigt som alla de här dofterna letar sig in i min läsa så hör man ljudet av strålar som möter solid keramik.
Mitt piss får de tre doftblocken i botten av pissoaren att åka runt i den lilla skålen, runt mig grymtar män som knäpper upp sina gylfar och släpper lös sina taskar, som om det vore jobbigt.
Några grymtar av lättnad, att få tömma blåsa, lätta på trycket, pissa, slå en drill.
Min penis är ungefär tre decimeter ifrån en annan mans penis, och det är ingenting "bögigt" med det, snarare manligt. Tänk om våra penisar viftade ifrån varandra på något annat ställe än en pissoar? Garanterat bögigt.
Men om min blick hade flyttat sig ifrån doftblocken till mannens penis, då hade det garanterat varit bögigt, med all rätt. Det som inte syns det finns inte, eller hur?
Så en mans fristad, där homofobin ligger i lä och där den genuina lukten av man ligger som ett täcke, välkommen till en biografs pissoar.
Heron City, kl 15:52, Herrtoaletten.
Min urinblåsa är fylld till bredden nästan tre timmar instängd i en biograf med två flaskor Bonaqua Päron, behovet måste tillfredställas.
Jag möter flera olika sorters män i den lilla korridoren, män som av olika anledningar befinner sig på den här pissoaren. Vi delar alla samma sak, behovet av att urinera och tillvägagångs sättet vi använder.
Vit klinker över hela rummet, i mitten av rummet står det en C formad vägg och bakom den är det handfat.
Men det allra första jag lägger märke till är en välbekant doft. Doften av popcorn blandas med svetten efter instängda pungar.
Urin och klor lukterna sticker lite i näsan, och samtidigt som alla de här dofterna letar sig in i min läsa så hör man ljudet av strålar som möter solid keramik.
Mitt piss får de tre doftblocken i botten av pissoaren att åka runt i den lilla skålen, runt mig grymtar män som knäpper upp sina gylfar och släpper lös sina taskar, som om det vore jobbigt.
Några grymtar av lättnad, att få tömma blåsa, lätta på trycket, pissa, slå en drill.
Min penis är ungefär tre decimeter ifrån en annan mans penis, och det är ingenting "bögigt" med det, snarare manligt. Tänk om våra penisar viftade ifrån varandra på något annat ställe än en pissoar? Garanterat bögigt.
Men om min blick hade flyttat sig ifrån doftblocken till mannens penis, då hade det garanterat varit bögigt, med all rätt. Det som inte syns det finns inte, eller hur?
Så en mans fristad, där homofobin ligger i lä och där den genuina lukten av man ligger som ett täcke, välkommen till en biografs pissoar.