nilsj.blogg.se

Lite avdankad, driven av rädslan att fysiskt förfalla. Rätt så rädd för att bli betraktad som vekling, men mest av allt rädd för att åldras.

 

Fuskar lite med tekniken, men jag drog tyngre än den där finniga tonåring. Yes! 

Mina varmaste gratulationer, bäste Herr Ryggskott. Om du nu kan dra så där tunga vikter så borde du inte vara äldre än 50, eller?

 

Jag säger inte att gubbarna ska sluta träna, snarare tvärtom. Men varför har 90% av alla gymgubbar dålig teknik, lyfter för tungt, luktar illa och ger dödsblickar till höger och vänster? Jag tror att svaret är längtan efter badboy attityden, längtan efter en förlorad ungdom.

 

Om man är rädd för någonting som ligger framför en så är det antagligen inte annat än en reaktion att vända på klacken och sträva efter någonting som varit. Bli den starka ståtliga alfahanen man en gång var, när man träffade sin fru och kryssade av villan, vovven och volvon. Men mitt "problem" i det här är väl ingenting annat än ett störningsmoment, jag stör mig på gubbarna som gör fel, som tar plats, som är ivägen, som skrämmer iväg tanter såväl som ungdomar från hantlarna eller löpbanden.

 

Välkommen till verkligheten, där det inte bara är unga som lider av utseende och attitydskomplex.

 

En gemenskap, vi män, där bakgrund, hudfärg, lukt eller klädstil spelar någon roll, välkommen till den manliga stormens öga.

Heron City, kl 15:52, Herrtoaletten.
Min urinblåsa är fylld till bredden nästan tre timmar instängd i en biograf med två flaskor Bonaqua Päron, behovet måste tillfredställas.
Jag möter flera olika sorters män i den lilla korridoren, män som av olika anledningar befinner sig på den här pissoaren. Vi delar alla samma sak, behovet av att urinera och tillvägagångs sättet vi använder.

Vit klinker över hela rummet, i mitten av rummet står det en C formad vägg och bakom den är det handfat.
Men det allra första jag lägger märke till är en välbekant doft. Doften av popcorn blandas med svetten efter instängda pungar.
Urin och klor lukterna sticker lite i näsan, och samtidigt som alla de här dofterna letar sig in i min läsa så hör man ljudet av strålar som möter solid keramik.
Mitt piss får de tre doftblocken i botten av pissoaren att åka runt i den lilla skålen, runt mig grymtar män som knäpper upp sina gylfar och släpper lös sina taskar, som om det vore jobbigt.
Några grymtar av lättnad, att få tömma blåsa, lätta på trycket, pissa, slå en drill.
Min penis är ungefär tre decimeter ifrån en annan mans penis, och det är ingenting "bögigt" med det, snarare manligt. Tänk om våra penisar viftade ifrån varandra på något annat ställe än en pissoar? Garanterat bögigt.
Men om min blick hade flyttat sig ifrån doftblocken till mannens penis, då hade det garanterat varit bögigt, med all rätt. Det som inte syns det finns inte, eller hur?

Så en mans fristad, där homofobin ligger i lä och där den genuina lukten av man ligger som ett täcke, välkommen till en biografs pissoar.