Fimpen brinner, röken stiger, sucken ljuder, livet springer förbi, frågar pustandes om du har eld?
Viktigaste diskussionen är varken månadsbudget eller liv efter döden, den låter mer Camel eller Marlboro.
Oron över framtiden växer sig starkare desto tommare ciggarettpacketet blir.
Trots 5000 ciggaretter rökta blir det varken ringar eller flaggskepp. Tragik personifierad. Håret stripigt med gråa nyanser efter 35år av ständigt ändrade hårfärger, former och frisyrer. Efter att ha provat alla cupcake recept i Allers och Amelia börjar magen puta, skyller på alla glasyrer. Toppen är lös, jeansen tighta, skornas klack är sliten, solglasögonen från Statoil döljer påsarna under ögonen. Spegeln visar ett helt liv, från partypinglans storhetsdagar till 40 årskrisens förfall. Det är inte konstigt att spegeln numera är skärvor. Hur många gånger hon än försökt laga den så är sprickorna kvar. Ty likt hennes historia kommer spegeln aldrig riktigt bli vad den än gång var.
Ljuset tänds i hennes ögon, ena mungipan höjs till ett leende, den andra mungipan hänger kvar, nedtyngd av den nyatända ciggen. Ännu en framtid går upp i rök.
Alltid denna hype, hets. Brukar sluta med att de flesta klarar sig galant .Sen har vi den här fruktansvärt suspekta traditionen med att äta diverse konfektyr under framför allt skrivdelarna. Vaddå brukar ni inte klara er att sitta på en lektion utan att pumpa ut socker i blodet?
Sen något som var skumt som fan var dikten på läsförståelsen, brukar generellt sett så har jag rätt lätt för läsförståelse och dikter i.o.m att jag skriver en del själv.
Men den här var fan kvalitetsklurig. Först och främst tycker jag det är fruktansvärt dumt att använda sig av dikter i ett nationellt prov då det i många fall är en riktig tolkningsfråga vad som är rätt eller fel. Sen var det konstigt att fråga om kontrast, personligen tycker jag det hade vart smartare att fråga om dolda budskap, betydelse eller något i den stilen, kontrast var ett skumt jävla påhitt. Skönt att det är fler än jag som verkar ha haft problem med den iallafall!
F.ö jävligt skönt med lite riktig vår, lite riktig sol och lite riktigt ljus. På återseende!
När du sätter in mig så drar du ut sladden, du kopplar bort samtidigt som du kopplar in. Ditt huvud fylls till bredden när tomheten får överhand.
Jag kan gå gata upp och gata ner utan att röra mig en millimeter, men sitter jag en millimeter fel blir jag nedtryckt och vriden på. Min framtida karriär är rätt så lång och relativt intressant för i mitt yrke ser jag ingenting annat än kroppens anatomi.
Men jag är oftast jävligt grinig och svår flörtad, den enda gången jag är riktigt lätt att ha och göra med är när jag sätter mig på tvären. Du kan tillbringa hur mycket tid du vill på att natta mig, jag kommer alltid vara lika krånglig att väcka upp.
Den som gillar rätt på vad jag är vinner en strumpa och en high-five.
När jag går förbi så gör du alltid honör. Din rygg är rak och din blick är klar och stark.
Om det är någon som vaktar mig på natten, så är det väl du. Ty du står alltid där, rak, hård och hela tiden letande efter faror.
Även fast nätterna är långa och kalla så står du still, för så är din plikt. Din plikt är att skydda en man som går ut med sin hund det sista han gör innan han lägger sig, din plikt är att skydda en alkoholpåverkad kvinna påväg hem från krogen. Där du står är natten inte lika kall, inte lika mörk och inte lika osäker.
Ditt leende håller de onda krafterna i schack, din resliga figur skrämmer de iväg. Du vaktar oss stadigt till natt blir dag, inte förrens solens sken går in i sitt arbetspass. Det är först då som ditt leende bleknar. Men du står kvar för om några timmar är det dax att le igen, för då är mörkrets krafter återigen på ingång.
Vad är det för något jag har berättat om? Gissar du rätt så får du en bomullstops.
Satt i en källare och skrev en motion igår, skulle blivit motioner men det sket sig. Lägg upp den när det är 100% här, mest för att göra någonting. Trevligt however, faktiskt på riktigt taggad inför distriksstämman som går utav stapeln om 2 veckor.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva om, vet förresten inte om jag får / kan lägga upp min motion innan. Anledningen varför jag inte bloggar är att jag vill skriva något vettigt när jag väl skriver och att jag har så mycket annat att skriva just nu, med skola och MUF och hela köret.
Det tänker jag helt seriöst prova göra i sommar, hade gärna börjat nu men känns jävligt skevt att skriva en bok samtidigt som man inte har ork att plugga.
Känns fruktansvärt lillgammalt att skriva en bok, som jag skrev på twitter så känns det mer som en 65årings sommarunderhållning än en 16/17årings. Men vafan, kunde inte bry mig mindre. Lillgammalt eller ej. Hade tänkt att spinna på lite på det som den här bloggen handlar om, vardagshat. Skriva en lista, 1-100 på saker i vardagen jag och kanske fler stör sig på. Dom som faktiskt verkar tycka min blogg är roligast är folks föräldrar, och givetvis ni som läser den antar jag.
Redan där har jag en idé och jag riktar mig till en rätt så stor målgrupp, man kanske inte kan relatera till alla 100 störningsmoment men kanske hälften, och om inte annat så kanske man hittar ytterligare 50 saker att störa sig på.
Blir lika glad varje gång jag ser att någon har klickat sig in här, fastän ni sällan är över 20st, men som jag sagt förut, jag skriver mest för min egen skull, sen att andra tycker det är intressant eller roligt, bara någon sorts bonus.
Fick den hör samlingen onödig info i brevlådan. Ungefär som en skadeskjuten hare ligger på en tågräls och blir överkörd av ett tåg, detsamma hände med Gula Sidorna och Internet. Med Internet som tåg och Gula Sidorna som skadeskjuten hare.
De enda som använder Gula Sidorna är väl Sverigedemokraterna, för Gula Sidorna om något är en hederlig svensk tradition! Och framförallt en utdöd sådan.
Vem fan tar ett jävla tåg? Om man nu bestämmer sig för att bryta mot någon regel eller norm och ta någonting, fine. Inte hela världen. Men inte ett äpple, inte en penna, inte en bank, inte en värdetransport och inte en speceributiks dagskassa. Nej utan ett 100 ton tungt tåg.
Jag är personligen varken mästerkatt eller yrkeskriminell men någon sorts basic idé när man snor någonting måste ju vara att komma undan med det.
Alltså,
Steg ett. Komma undan med brottet.
Steg två borde vara att tjäna något på det, för eget bruk eller för att sälja vidare och få ut lite cash på stölden.
Problemet med tåget i det här fallet är alltså att den svarta marknaden för tåg antar jag är rätt liten om man inte bor i typ Kaukasus. Och använda tåg för eget bruk känns rätt off, om man inte bor i typ Kaukasus.
Samtidigt måste kvinnan i fråga slagit något sorts rekord i dumhet, ett tåg går på räls, det vet alla 6åringar, tåget kör inte av rälsen, det vet alla 6åringar. Tåg svänger inte, tåg bara åker på rälsen. Det vet alla 12åringar. Men på någon vänster lyckades den här 22åringen att bryta mot de här principerna och få av tåget ifrån rälsen, imponerande. Sen att man lyckas press upp tåget i maxfart och träffa ett bostadshus ger ju också lite poäng. Givetvis inte lika mycket poäng som rullatorer eller barnvagnar men fortfarande lite poäng.
Just det, tror jag har syncat med Facebook nu så förväntar mig en enorm shitstorm. Tänker inte ens försöka förklara varför jag bloggar och tänker verkligen inte posta fula jävla bilder där det står "Haters gonna hate" eller förklara att bloggar och homosexualitet inte hänger ihop, kliv ur ert hamsterhjul istället.
Glider upp på min hatlista, så jävla ur form. Från att göra mer eller mindre vad jag vill när jag vill på dygnet till att ha en massa måsten och tider att passa. Visst, det ligger en hel del trygghet i att ha rutiner, typ gå upp klockan 7 och vara i skolan 08:30. Att veta vad man ska göra under dagen, veta att man ska käka då och träna då.
Men samtidigt, friheten av att sitta och inte göra ett piss från när jag vaknar tills mitt sug efter bacon tar kontroll, gå till spisen och få baconfettet på en bar överkropp. För att sen gå tillbaka till att spela datorspel, kolla på serier, eventuellt panik klä på sig och duscha för att träffa kompisar eller gå ut och dricka import öl med vänner.
Att kunna spendera min timmar som jag vill, när jag vill, i vilken rutin jag nu har. Att kunna träna typ 22:00 om jag nu vill, eller ge blanka fan i att träna och bara låta baconfettet gå ifrån min bara överkropp och sätta sig innanför den.
Men nu, snurra tillbaka klockan och helt plötsligt dra fram gamla rutiner, lite som att använda ett nya skor du inte "gått in" än, lite obekvämt och lite stelt. Men precis som med nya skor så blir det lite bekvämer, och lite mindre stelt. Hoppas jag.
Hoppas ni har haft ett bra lov och ledsen för den kassa uppdateringen, bara det att jag inte orkar skriva om bankrånen som jag tänkt och kommer inte på något annat just nu.
En perfekt anledning till att göra det jag gör annars, dricka litervis vatten och spela datorspel / kolla på serier. En förkylning funkar som en mask, jag går ifrån datanörd till sympatikrävande sjukling. Typ.
Nåväl, det var väl att gå till överdrift men lite så, människans jakt på sympati fortsätter. Samtidigt hade det vart en lögn att påstå att jag uppskattar näsa som rinner som ett jävla vattenfall eller att det är bekvämt att inte kunna varken äta eller svälja ordentligt.
Ingen sensmoral eller dolt budksap, bara det vanliga, att människan är en sjuk varelse.
Just det, om ni kommer på något ni tycker jag ska skriva om så hosta till i en kommentar, facebook eller vad ni nu föredrar. Hosta till, förkylnings... ja. Hej.
...att 2013 blir ännu bättre, eller hur? Ja gärna, nu är det ett helt nytt år, fyllt av möjligheter, drömmar kommer gå i uppfyllelse och man ska börja träna, äta bättre, sluta röka, skaffa ett jobb, umgås mer med vänner, säga "ja" mer, engagera mig, rädda de svältande barnen i Afrika och lära mig dansa salsa.
Jag tar mig friheten och spräcker er lilla bubbla, nej att det är början på 365 nya dagar innebär inte att allting blir lättare, mindre smärtsamt eller roligare. Vem fan blir sugen på att träna när gymmet är fyllt till bredden med gymgubbar. Ett nytt år innebär inte att ditt rökberoende helt plötsligt kommer att sluta. Ett nytt år innebär bara att ännu fler kommer försöka få ett jobb. Barnen i Afrika fortsätter att svälta ihjäl just nu, när du läser det här och när jag skriver det, ett nytt år kommer knappast hjälpa det.
Och helt ärligt, varför skulle du vilja lära dig salsa?
Lite avdankad, driven av rädslan att fysiskt förfalla. Rätt så rädd för att bli betraktad som vekling, men mest av allt rädd för att åldras.
Fuskar lite med tekniken, men jag drog tyngre än den där finniga tonåring. Yes!
Mina varmaste gratulationer, bäste Herr Ryggskott. Om du nu kan dra så där tunga vikter så borde du inte vara äldre än 50, eller?
Jag säger inte att gubbarna ska sluta träna, snarare tvärtom. Men varför har 90% av alla gymgubbar dålig teknik, lyfter för tungt, luktar illa och ger dödsblickar till höger och vänster? Jag tror att svaret är längtan efter badboy attityden, längtan efter en förlorad ungdom.
Om man är rädd för någonting som ligger framför en så är det antagligen inte annat än en reaktion att vända på klacken och sträva efter någonting som varit. Bli den starka ståtliga alfahanen man en gång var, när man träffade sin fru och kryssade av villan, vovven och volvon. Men mitt "problem" i det här är väl ingenting annat än ett störningsmoment, jag stör mig på gubbarna som gör fel, som tar plats, som är ivägen, som skrämmer iväg tanter såväl som ungdomar från hantlarna eller löpbanden.
Välkommen till verkligheten, där det inte bara är unga som lider av utseende och attitydskomplex.
En gemenskap, vi män, där bakgrund, hudfärg, lukt eller klädstil spelar någon roll, välkommen till den manliga stormens öga.
Heron City, kl 15:52, Herrtoaletten. Min urinblåsa är fylld till bredden nästan tre timmar instängd i en biograf med två flaskor Bonaqua Päron, behovet måste tillfredställas. Jag möter flera olika sorters män i den lilla korridoren, män som av olika anledningar befinner sig på den här pissoaren. Vi delar alla samma sak, behovet av att urinera och tillvägagångs sättet vi använder.
Vit klinker över hela rummet, i mitten av rummet står det en C formad vägg och bakom den är det handfat. Men det allra första jag lägger märke till är en välbekant doft. Doften av popcorn blandas med svetten efter instängda pungar. Urin och klor lukterna sticker lite i näsan, och samtidigt som alla de här dofterna letar sig in i min läsa så hör man ljudet av strålar som möter solid keramik. Mitt piss får de tre doftblocken i botten av pissoaren att åka runt i den lilla skålen, runt mig grymtar män som knäpper upp sina gylfar och släpper lös sina taskar, som om det vore jobbigt. Några grymtar av lättnad, att få tömma blåsa, lätta på trycket, pissa, slå en drill. Min penis är ungefär tre decimeter ifrån en annan mans penis, och det är ingenting "bögigt" med det, snarare manligt. Tänk om våra penisar viftade ifrån varandra på något annat ställe än en pissoar? Garanterat bögigt. Men om min blick hade flyttat sig ifrån doftblocken till mannens penis, då hade det garanterat varit bögigt, med all rätt. Det som inte syns det finns inte, eller hur?
Så en mans fristad, där homofobin ligger i lä och där den genuina lukten av man ligger som ett täcke, välkommen till en biografs pissoar.
